I valet mellan malaria och cancer väljer jag malaria #blogg100

Det finns flera fall av cancer, främst hudcancer i min släkt och jag har därför förmånen att få gå på rutinkontroll en gång om året. Idag är den dagen. Jag inbillar mig att jag inte är rädd för mycket, men cancer är en av få rädslor jag har. 

Inte lika nervöst den här gången och det går undan, undersökningen tar max tio minuter. Allt såg bra ut. “Fina fläckar, allt ser bra ut. Sola försiktigt i sommar!”. Absolut. 

Gick vidare till blodcentralen när jag ändå befann mig på sjukhusområdet. I juni var jag i Zimbabwe på ledarskapsutbildning. Jag och flera av de sex andra svenskarna som var med blev kraftigt förkylda under resan.

image

image

I juni är det vinter i Zimbabwe, vilket innebär 30 grader minst dagtid och cirka nollgradigt nattetid. Alla som varit på chartersemester vet att man riskerar att bli sjuk om man sätter på aircondition på för låg temperatur på hotellrummet. På samma vis blev vi sjuka. Feber, förkyld, en dags sängliggande och sedan var allt bra igen. Om man har varit i malariadrabbade länder såsom Zimbabwe så är det sex månadres karenstid. Efter jul blev jag därför kallad till blodgivning och tar mig dit direkt (alltid blodbrist runt helgdagarna). I frågeformuläret frågas det om man sedan sin förra blodgivning varit utomlands samt om man under ller efter resan haft feber. Så sanningsenligt kryssar jag i “ja” i båda rutorna. Sköterskan ringer då för att kolla om karenstiden påverkas och jag får prata med en kvinna i telefon. 

Jag berättar att jag är vaccinerad mot malaria, att jag inte varit sjuk sedan hemkomsten i juni och att det bara var en dags feber. Hon berättar för mig att det är upp till tre års karenstid om man varit smittad med feber med okänt ursprung i ett land som Zimbabwe. De skulle kolla med specialister och återkomma efter helgdagarna i början av januari.

Eftersom de fortfarande inte hade ringt så passade jag på att svänga inom blodcentralen. Sköterskan konstaterar att de har missat att återkoppla, ringer upp någon igen och får beskedet att eftersom jag haft feber under vistelse i Zimbabwe får jag nu inte lämna blod de närmaste tre åren. Juli 2015 är alltså inskrivet i kalendern och innan dess får jag inte hjälpa till igen. Det känns rejält surt. 

Så först av allt vill jag uppmana alla er som kan och får lämna blod att verkligen göra det. Det är en enkel gärning som kan hjälpa otroligt mycket! 

För det andra vill jag säga att reglerna finns där av en anledning. Jag har svårt att förstå det men jag är ingen expert på varken malaria eller blodgivning. Jag fick dessutom veta att eftersom malariavaccin bara är profylax så finns det en risk ändå att jag är smittad och därmed blir det karens trots vaccinet. Det finns alltså en minimal risk att jag har malaria. Personligen skulle jag bli väldigt förvånad om det plötsligt bröt ut.

Och för det tredje… Om jag får välja mellan cancer och malaria så väljer jag malaria, alla gånger. 

Foto: Emanuel Karlsten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s