Jag kommer sakna henne så. Jag kommer sakna att ringa henne och försöka pigga upp henne, sakna att försöka förklara vad vi egentligen äter när jag inte äter kött och sakna hennes omtanke.
Jag kommer sakna hennes historier om vad inträdet kostade på dansställena och att de delade på en läsk för att pengarna skulle räcka. Jag kommer minnas när hon lärde mig multiplikationstabellen, när vi plockade blåbär i skogen, när hon välte i pulkabacken och jag kommer minnas hennes fantastiska middagar.
Jag kommer sakna hennes händer och hur hon brukar ta mig i handen och blinka. Jag kommer sakna hennes envishet, hennes uppmuntran och hennes givmildhet. Jag kommer sakna hennes pigga ögon.
—
Jag skrev ovanstående i torsdags då min farmor åkte akut till sjukhuset i Malmö. Redan från början kändes det inte som vid tidigare besök och jag var på väg att åka dit redan på torsdag eftermiddag men pappa tyckte jag kunde vänta till de hade pratat med läkare. Blev uppringd på kvällen av mamma som frågade om jag ville åka in då det var oklart om farmor skulle överleva natten så jag åkte direkt in. Men farmor var en envis kvinna så hon klarade sig till lördag eftermiddag men sedan fick hon lugnt somna in. Är otroligt tacksam över att hon fick somna in lugnt och stilla men jag kommer sakna henne så.
Lina Rudin 