Hur vill jag att livet ska bli när jag är 85?

I boken Meningen med hela skiten nämner Nina Åkestam en övning som jag provat innan men kanske inte tagit på tillräckligt stort allvar. Övningen går ut på att fundera på livet vid 85 års ålder och att skriva en berättelse om sitt liv och hur det ser ut vid den tiden.

Jag inser snabbt att min bild av min tant influeras starkt av mina morföräldrar och också mina farföräldrar. Min mormor har alltid haft mycket livsglädje. Hon stod på händer när jag inte kunde som liten men slutade när hon kanske var 75 år för det var kanske inte så bra för ”gamla tanter” att göra sånt. Det är inte viktigt för min inre tant att stå på händer men däremot att vara envis, tro på saker och därmed göra saker jag tror på. Att få njuta av livet är också viktigt. Det innebär såklart olika saker för olika människor. Alla mina ”gamlingar” (mor- och farföräldrar) har eller har haft stugor nära naturen med promenader, skridskoåkningar, sparkturer och cykelturer nära till hands. För mig är naturen också viktig, det är viktigt med god mat och att hitta tid att umgås med nära och kära.

Det är också viktigt att det finns människor runt mig som jag håller av och bryr mig om. Min morfar fyllde 90 år nyligen och cirka 40 personer dök upp till fest. Tänk att vid 90 års ålder ha ett så stort omfång av människor att trots dödsfall och sjukdomar så finns det så mycket människor som kan ta sig till ens fest! Fler höll också vackra tal om min mormors och morfars omtänksamhet om andra människor.

Jag vill också ha historier att berätta. Min farmor var duktig på att berätta historier. När hon var ung gick de ofta ut och dansade och pengarna räckte till inträdet och sen delade hon och hennes vän på en flaska läsk. Min egen tant önskar inte särskilt märkvärdiga historier men ändå upplevelser och erfarenheter att dela med sig av. Kanske kommer jag berätta om den där gången när jag blev stoppad av korrupta poliser i Zimbabwe, eller när jag och mannen missade planet i Paris eller när jag kallbadade en vinter när det låg is på Öresund? Men min inre tant behöver fler historier än så, så en utmaning för mig är hur man kan bidra till att ens liv samlar historier. Resor är ett sätt, att fortsätta vara nyfiken och lekfull är ett annat och att utmana sig själv tror jag på.

Jag är ändå nog lite trygghetsnarkoman för min inre tant vill inte behöva oroa sig för om pengarna ska räcka eller om hon kan bo kvar där hon vill. Även där kan jag känna igen mig i mina släktingar och tror jag har påverkats av deras syn på pengar och den trygghet jag kan se att de har. Jag har lärt mig att det är bra att spara pengar för att ha extra livlinor, för att kunna lägga pengar på saker man tror på eller för att kunna satsa. Jag tror också synen på trygghet det hör ihop med den tacksamhet som jag bär med mig över att på olika sätt ha fått möjligheter i mitt liv. Det är något som jag försöker tänka på att inte ta för givet.

Vad säger din inre 85-åring?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s